Igårkväll när Lilleman hade somnat så låg jag i soffan och slöade. Katten kom och la sej på magen och jag undrar om h*n därinne hörde hur hon spinnde. Efter en stund kände jag mer rörelser och en och annan lätt spark hela tiden.

Så jäkla härligt! Som jag har väntat på den här känslan. Det är ju bland det mest underbara man kan vara med om!

Äntligen börjar jag slappna av och törs tro på att vi ska få ett barn till att älska! Och jag blir mer och mer nyfiken hela tiden! Vem är det därinne??

Jag hade nästan glömt att magsjuka existerade, det var så länge sen. Men Virre har ju som sagt varit lite klen sista dagarna och ätit dåligt och varit lite febrig emellanåt. Inatt var det dax. Det kom en kräka. I min säng! Tackar!

Det verkar vara bland det värsta han vet att kräkas. Helt hysterisk blir han och man måste tvätta, duscha och skrubb honom efteråt. Och det är ju iofs bra. Kräks är ju jävligt äckligt.

Nu har det kommit mer på morgonen men stackarn har ju inget att få upp. Låter som han försöker spy tarmarna ur sej. Och så in i duschen efter det.

Har fått i honom lite sockerdricka så hoppas det ska ge lite energi. Han är inte så kaxig nu.

Jag tänker inte ens fundera mer på om det mullrar i min mage eller inte. Får vara försiktig med vad jag äter idag tror jag för det kan hända att det tar samma väg upp....