Det finaste en mamma kan få på sin namnsdag!

Tillsammans med en puss, en kram och ett stort leende så gjorde det min dag! Tack Älskling!  

Gud vad jag tycker det är tråkigt att tänka på vad man äter..  Inget godis före maten, ingen delicatoboll till kaffet, inget godis när man jobbar.. Det är faktiskt supertråkigt. Jag måste försöka nu.. Vågen tickar sakta men säkert uppåt. Inte för att det gör så mycket men det blir ju rysligt dyrt att köpa massa nya kläder om både jag och Lilleman växer..

Glömde matlådan hemma.. Nu fick jag lov o äta en som inte var lika god.. Typiskt, men är det nån som är förvånad?? Nä, trodde väl det!

Måndag morgon.. Ny vecka. Dax att ta nya tag, nya friska tankar och att kämpa vidare. Helgen har varit trevlig, jobbade i trädgården igår och fick iväg allt sly och ris. Tack mamma och Alfred för hjälpen. I lördags jobbade jag. Marknad på stan. Om man nu kan kalla det marknad, var väl inte så mycket kanske..

Sorgen finns där hela tiden, jag måste bara fatta.. Jag ska ta nya tag nu. Hon kommer alltid fattas i mitt liv, men jag är glad över de 29 år jag fick. Begravningen var fin men ofattbar. Det kändes inte som att det VAR våran pigga glada mormor som låg i kistan. Och på fikat efteråt så fattades hon, det var såna tillfällen hon älskade! När alla träffades och drack kaffe och åt tårta. Hon fattas!

Jag har bestämt mig för att hylla hennes liv istället för att bara sörja hennes död. Men det är så svårt när jag saknar henne så.

Som sagt: Ny vecka, nya tag! Jobbet väntar och jag ska göra nåt bra idag!

Min kropp är nervös. Nervös för det som väntar imorgon. Jag vill inte, men jag måste. Jag visste ju att den här dagen skulle komma.. Jag visste men jag trodde det ändå inte..

Har sovit så dåligt! Har den lilla stund jag sovit drömt så mycket. Drömt att jag varit på nån tjejträff där bla Malin Wollin var med. Vi blev uppdelade i lag och skulle genom teamwork ta oss över ett stort stup och vi fick bara använda det vi hittade i naturen att ta oss över med.

Drömmen efter det var någon mördardröm som vanligt. Jag hade sett ett mord och mördarna var nu ute efter att tysta mej. Enda chansen jag hade att sätta dit dom var ifall jag fick tag i två halsband.. Som mördaren hade runt halsen..

Nu är jag trött i ögonen. Ska fixa iordning mej få se om jag ser nå piggare ut, annars får det duga, jag är ju så himla snygg alla andra dagar!   

Det lilla hjärtat! Så trött så trött!

Efter att ha hjälpt mamma och pappa i trädgården i eftermiddags så är han nu en slagen hjälte!

Tack för hjälpen Lilla Vän!

Ända sen jag var liten har min mormor haft samma halsband. Dag ut och dag in så länge jag kan minnas. Jag frågade henne en gång om jag kunde få det av henne men hon sa faktiskt nej. Men sa att jag skulle få det en dag. Jag förstod inte då utan tänkte att jag säkert skulle få det på en födelsedag..

Nu sitter jag här med det runt halsen. Min mormors gamla halsband. Jag skulle så gärna ge tillbaka det i utbyte mot att hon kom tillbaka. Men hon kan inte. Jag saknar henne så.. Jag saknar henne så det gör ont i hjärtat!

På fredag ska vi riva upp såret igen. Efter det är det så definitivt. Jag lägger handen på berlocken och tänker de ljuvaste tankar jag har, tänker på alla minnen jag har. För det är det som är kvar. Och det är de som är viktigast..