Dagarna går och det som hänt börjar sakta sjunka in, men det är så ofattbart att det kommer att ta tid. Idag har jag jobbat, när jag klev av bussen rann det över igen, jag har hållt igen hela dagen. Jag måste tillåta mejsjälv att vara glad. Det är ingen som mår bättre av att jag är ledsen men det är så svårt ibland. Jag måste försöka.

Jag ska ta vara på alla glada stunder jag hittar. Jag ska göra det bästa av det här. Jag ska gå igenom det och komma starkare ur det. Även fast det är tungt.

Jag är glad att jag har min fantastiska familj och mina vänner. De som finns där och de som hjälper mig. Alla ni är guld värda! Jag saknar min mormor så fruktansvärt, så är det bara!