När jag var liten var jag med min mormor så ofta jag bara kunde och fick. Vi åkte på små turer och hon tog med mej på små utflykter (som var vardag för henne men spännande för mej). Jag kommer till exempel ihåg att vi flera gånger var till Sundbergs Barbro för att köpa ägg.

Sundbergs Barbro var en speciell tant. Stor och bullrig, svor mycket och skrädde inte orden. Vad det än gällde. Hon hade säkert en miljon höns i alla möjliga färger, storlekar och sorter. Vissa la ägg som såg konstiga ut och hon hade tilloch med gröna ägg. Vi brukade gå ut och titta på dem och alltid hittade hon något extra ägg att plocka med sig in. Mormor brukade få en kopp kaffe eller så satt vi bara en stund vid hennes köksbord och de pratade lite. Jag hade fullt upp med att titta på alla saker hon hade.

Sundbergs Barbro berättade hur det gick till att få kycklingar. Ägget skulle ligga mjukt och ha mycket värme. Jag fick ett grönt ägg. Jag tyckte om Sundbergs Barbro på ett konstigt sätt. Jag tyckte att hon var snäll men var samtidigt nästan lite rädd för henne just på grund av hennes burdusa framtoning. Hon var nästan lite oberäknelig och man visste inte riktigt från gång till gång om hon var allvarlig eller om hon skojade, om hon var arg eller om hon bara såg sån ut. Lite läskig var hon. Jag vågade inte annat än att ta mitt gröna ägg, lägga det i en glasburk, på två små dukar jag vävt själv av mjukt garn och sedan sätta min skrivbordslampa alldeles ovanför, för att ägget skulle ha rätt temperatur.. Jag väntade och väntade. Mamma sa åt mej flera gånger att inte ha lampan på så nära något som kunde ta eld, men jag ville inte stänga av.. Jag ville ju ha en kyckling!