Victor tog mitt ansikte mellan sina små händer. Tittade mej djupt i ögonen med sina fantastiskt blå ögon.

"Mamma du är så chuuschig"

Kan man annat än smälta?? En ledig lördag, osminkad, håret i oduschad-tofs, skrot kläder. Han tycker jag är tjusig som jag är :) Det är lycka det!

Inatt drömde jag att vattnet gick. Sen stannade förlossningen helt.

Idag har något känts annorlunda men jag har inte kunnat sätta fingret på vad det har varit.

Nu har jag kommit på det.

Magen har sjunkit lite. Jag kan andas. Jag får luft. Jag håller inte på att kräkas så fort jag sätter mej i soffan. Jag blir inte anfådd av att stå. Och det är så skönt!

Det som inte fick hända har hänt!

Svante är borta! Ingen kan hitta honom och en kille i dagispersonalen har till och med varit där extra idag bara för att leta.

Det var ingen kul kväll igår vill jag lova. Det gick sämre än jag hade föreställt mej. Att en sliten gammal illaluktande hund kan vara så viktig för en kille..