Det här var den ljuvligaste låten min mormor visste. Igår var första gången jag klarade att lyssna på den utan att börja gråta. Hon hade rätt, den är ljuvlig. Den får mej att vilja åldras med min Micke. Den får mej att vilja se tillbaka på vårat gemensamma liv och minnas allt vi varit med om.

Ibland frågar jag mej själv högt i huvudet:

-Mormor, är du med mej??

Och innan jag ens hinner fråga klart så känner jag

-Ja, det är klart jag är..

Jag saknar henne hela tiden. Min ljuvliga lilla mormor..

Nyss hemkommen från min kvällspromenix.

Idag kom mitt paket från jotex så nu ska jag sy någon dag. Anajtas symaskin har bara stått här i drygt en månad utan att jag tagit ett enda stygn. Tur våren verkar långt borta så gardinerna hinner bli klara.

Tror victor har sagt "Maammaaa" sådär som barn säger när de vill något ungefär 640 gånger redan idag. Det kan bli en tjatig dag..

Såg bara en liten snutt och jag skulle ju inte skriva här, men..

Vem är "Miss Inga" att klanka ner på en killes mörkfärgade hår när han själv sitter på en utväxt gul blondering på en pottfrisyr a la 4 åring??

Gillar man klirret av glaset när man kastar stenen så...

Det har inte kommit nån bebis. Och eftersom bebisväntandet är det enda som upptar min hjärna så kommer nog nästa inlägg efter att h*n har behagat visa sej utanför magen.

Oj, går vattnet nu, när jag kissar lite mer än mina vanliga 4 droppar?

Oj, gjorde inte den där sammandragningen lite extra ont?

Oj, nu trycker det lite neråt, undrar om jag hinner in?

Jag vill inte annat än se bebisen, jag längtar som en gris och för att inte sprida min negativa energi på er stackare som faktiskt följer bloggen så återkommer jag när det är klart. OM inte det händer nåt annat kul då som jag bara måååste berätta.

Om det är någon som letar efter mej, så hittar ni mej nog springandes upp och nerför källartrappen. Wish me luck!

Di di dam dam dadidadidam

Di di dam dam dadidadidam

Di di dam dam dadidadidam

Di di dam dam dadidadidam

Di di dam dam dadidadidam

Di di dam dam dadidadidam

Titta på film nu då....

Nu är den här. Dagen D. Dagen då vårat barn är beräknat. Men ingen bebis i sikte.

Jag börjar fundera om jag missförstått nåt. Har jag tagit fel på månad? Blev det inget?? Var är du lilla vän? Jag längtar efter dej!

Försöker mysa med Victor så mycket som möjligt nu, inte bråka med honom och bara ha det fantastiskt. När som helst nu så har han ju inte mamma och pappa för sej själv längre och det känns faktiskt lite hårt i hjärtat.. Han har ju inte valt detta.

Victor helt nyfödd... Min lilla plutt  

Ingen bebis..

Bara massa med snö.. :)