På kvällen alldeles innan jag ska somna så tänker jag så mycket.. För mycket. Då kommer jag alltid att tänka på mormor och har nog gjort det till och från senaste året och absolut varje kväll sen vi fick veta att hon var sjuk. Och jag tänker att det aldrig har hänt. Allt är som vanligt, vad gråter jag för? Det känns inte som om det är på riktigt på nåt sätt. Jag kan fortfarande åka dit och hälsa på. Sen slår det mej och jag blir alldeles kall. Det ÄR på riktigt! Det ÄR sant! Men jag skyndar mej att slå ifrån mej det och tvingar mejsjälv att somna. Jag vill ju inte att det ska vara sant. Jag vill ha henne kvar. Men det går inte.. Jag får inte bestämma det.

När jag vaknar på morgonen så kör dagen igång igen, livet rullar vidare och det känns bättre och bättre. Våren kommer och det blir ljusare och lättare. Jag tillåter mej att vara glad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här var inte igår och kommer antagligen inte bli imorgon heller!   Men måste bara.. Jag har varit hos tandläkaren... Igen.. Äntligen är den klar min krånglande tand. Men det är inte tanden det ska handla om. Utan han som lagat den.   Ma...

Kajsa 05,30: Nä, Morsan! Vi får ut så mycket som möjligt av den här dan va?! Vi går upp??!! Mamma: Ååå är det så? Vill du verkligen upp nu?? Ska vi inte sova liiite liiite till?? K: Nä, vi går upp! M: Ok men då går vi och sover i ok tid ikväll ...

Jag tror att vi har pratat om att skaffa ett eget bredband. Lång ointressant historia kort: Vilket mobilt bredband ska man ha? Som är billigt, snabbt och som FRAMFöRALLT INTE KRÅNGLAR!!!   Vad har ni?? ...

Hittade denna bild på mejsjälv på Facebook. Den gjorde mej glad för att jag var så himla duktig efter att jag fick Victor. Den gjorde mej desto mer ledsen för att jag är så himla långt därifrån nu. Usch så deprimerande. Den får mej att aldrig mer vil...