När jag var liten så drack jag kaffe. Men bara hos mormor för där fick man göra lite som man ville, jag fick stekt potatis med ketchup eller omelett till frukost. Jag fick röra i hennes gröt hur mycket som helst. Jag fick bada hur länge jag ville, ibland slapp man borsta tänderna och jag fick dricka kaffe! Det var nog mjölk och socker med kaffe men för mej var det kaffe. Samma sorts kaffe som mormor drack och som såg så gott ut. Satt i mormors knä vid fönstret och tittade på trafiken på stora vägen och drack kaffe.

När jag var fyra år (detta har jag fått berättat för mej otaliga gånger) så skulle mormor gå ut i potatislandet (åkern) och hämta potatis som vi skulle ha till lunch och jag fick plötsligt en craving. Gick ut på trappan och vrålade:

Moooormooooor! Jag ää Kaffessugen!!

Sitter på jobbet nu och dricker kaffe men det är inte samma sak. Önskar mej lite tillbaka till den tiden då jag rymdes i hennes knä. Sitta där i huset på hea och dricka kaffe med mormor. Dra in mormorlukten i näsan, fascineras av hennes otroligt mjuka och slappa hud och bara njuta av att få vara där och då.

Jag tycker att Kalle skulle gått vidare i lördags. Det tycker jag för att vi är kompisar!