Det här händer liksom inte hemma hos oss! Virre har somnat ensam såhär tre gånger i hela sitt liv.

Ännu en host natt. Och han har varit mycket lessen mellan hostet och när han vaknade nu vrållessen på morgonen och vi tog upp honom va han kokhet. Feber. Bara o ge alvedon och vänta. Vill inte ha nån mat, ingen välling. Fick ett smörgåsrån och nu sitter han o knaprar på en kaka som var kvar på bänken från fikat igår. Kaka till frukost är inge bra, jag vet men får han i sej nåt så får det va ok idag. Han är helt darrig stackarn, säkert jättehungrig och ingen matlust. Bara o ringa dagis och säja att han blir hemma.. Idag igen.

Sitter nu och väntar på att nån ska komma till mitt jobb så jag kan ringa o prata med dom om hur jag ska göra idag. Mike va ju tvungen o åka eftersom han skulle öppna sin butik.

 Det här är det absolut jobbigaste med att ha barn. Inte att ha barn i sej, och faktiskt inte just det att han ÄR sjuk, det är alla ibland, men detta ständiga dåliga samvete över allt! Självklart ska jag vara hemma med mitt sjuka barn, men det ligger ändå alltid i bakhuvet att då kanske nån annan måste jobba längre eller gå in extra och man vill inte vara krånglig även om ens barn betyder allt! Hoppas allt löser sej till det bästa!

Jag som skulle fixa klart med matsalsfärgen idag innan jobbet.. Det får vänta, jag vill bara att min plutt blir som vanligt igen!