Nu är det officiella ettårsfirandet avklarat! Lite ströbesök som ska komma men det STORA kalaset är över, finito, puh! Massa folk som kom! Fikade åt tårta och vi hade jättetrevligt! Massa fina presenter, Tack släkten! Vi leker som bara den hela dagarna nu!

Var på anställningsintervju igår. Tror inte att det gick så bra, alltså jag var ju supertrevlig som vanligt men det blev prat mest om hur tråkigt jag blev av med mitt förra jobb. Jag kommer antagligen tacka nej till jobbet även om jag mot förmodan skulle bli erbjuden det. Så här ligger det till. De ska ha 5 säljare, alla är nya i företaget eftersom företaget är väldigt nytt i sverige. De som blir erbjudna jobb måste åka till Stockholm för att lära upp sej, deras system och hur de jobbar i butiken osv. Man åker ner måndag morgon, jobbar som satan till fredag eftermiddag då åker man hem. Detta gäller 3 veckor. De betalar hotell och frukost, resten får man stå för själv. Veckan som kommer efter dessa tre stockholmsveckor ska det byggas butik här i stan, vilket innebär jobb från 8 på morgonen till minst 19 på kvällen. När butiken väl öppnar så är tjänsten på 16 timmar i veckan. Jag fixar inte barnpassning under denna tid, så enkelt är det. Eftersom Ms anställda har börjat plugga så kan han inte vara hemma, mamma jobbar heltid, jag kan inte ens fråga henne om hon vill ta ledigt än mindre begära det, även om hon säkert skulle göra det. Jag vill inte att V ska behöva skuffas runt på i 4 veckor. Ikväll ska du sova hemma, imorgon ska du till mormor, i morgon till morfar. Han ska inte behöva det vilket jobb det än gäller. PUNKT SLUT! Och allt detta för 16 timmar i veckan. Nää, inte värt det. Så det får bli ett nej. Huvudsaken för mej är att V har det bra! Å andra sidan, JAG skulle aldrig klara 3 veckor i stockholm utan honom!

Efter intervjun åkte jag till A o hämtade V, eller ja vi drack såklart kaffe och pratade massa först. Det hade gått jättebra att lämna honom där, de leker så bra och han är tydligen aldrig några problem, så skönt. Det säger mamma jämt också, "det är aldrig några problem och ha den där ungen, tråkigt när han alltid måste åka hem, Jag förstår inte varför min unge ska bo med er"

Sen var vi på BVC och ettårskontroll. Allt ser lysande bra ut, höfterna sitter där dom ska, han har två pungkulor, hjärtat o lungor låter bra. Väger lite lite och hade inte växt så mycket på längden men dom sa att det inte va nån fara så jag litar på det. Det som hände sen försöker jag se lite ur Vs perspektiv för det måste vara konstigt.. -Man kommer in där och två tanter gullar och pratar snällt med mej. De leker med lego med mej, klämmer och känner och säjer åå va fin han är. När mamma tagit på mej tröjan, säger dom att hon ska ha mej i knät och hålla i mej och mina armar lite, dom gullar lite med mej, räknar ett, två, tre och sen bränner det till i mina ben, jag försöker ta mej loss men dom håller i mej. Jag blir jättelessen och jag ser att mamma oxå har tårar i ögonen, vad gör dom? Jag kramar mamma allt jag kan, hon är lugn och säger att det går över och att jag har varit jätteduktig. Till slut så svider det inte så mycket mer, mamma tar på mej byxorna, jag får krama Svante. Nu gullar dom med mej igen, men dom har öppnat dörren så jag passar på att sticka härifrån. Ut i väntrumet för där har de leksaker som inte sticks!

När jag satt hemma sen och höll på å smygäta lite chips som jag fick som prov på maxi så ringde det en trevlig karl till mej som ville träffa mej på torsdag, hehe.. Inte värre än att det är en till intervju jag ska gå på, spännande. Men det här jobbet vill jag nog faktiskt ha.. Inte värt vad som helst men jag ska satsa på att säga rätt saker och bara vara JAG! Inte mer inte mindre- BARA JAG!

Lägger in några bilder från 1 års firandet! Gjorde en tårta själv o köpte en, gissa vilken jag gjort, haha!! Å så världens finaste 1 åring såklart!!