Ett år har gått. Ett helt år. Det har hänt så mycket på det året. Vi har blivit gravida och fått barn. Virre har blivit världens bästa storebror. Min stora bror ska gifta sig. Min lilla bror har skaffat sej en flickvän.

Jag ältar. Jag ältar och ältar och ältar. Jag vill inte prata om det för jag känner mej så dryg. Som att folk kanske tänker "Men lägg ner, ryck upp dej, du är väl för fan inte första människan i världen som förlorat nån du älskar"

Men det känns så. Jag sörjer fortfarande. Jag är så jävligt självisk i mitt sörjande har jag insett. Man ska kanske inte vika ut sitt innersta för allmänheten så här men eftersom jag är så ego i mitt "jag är lessen" så är det här enda stället jag kan utrycka mej utan att behöva lyssna på andra. Jag har nästan bara tänkt på mej själv, att jag är ledsen, att jag saknar och att jag inte kan sluta älta.

Det var nog därför det kom som en smäll i ansiktet när jag hittade mej själv helt tom och med en klump i halsen när jag läste vad min bror har skrivit på sin blogg. Men det är väl jävligt självklart. Jag har tyckt så synd om mej själv att jag inte har insett att det är lika jobbigt för oss alla. Vi har alla stora saker i livet vi vill dela med de vi älskar. Jag har inte tänkt så, JAG har varit i centrum för mig och jag blir ledsen för det. Det har inte varit min mening att tro att det bara har varit jag. Det har bara blivit så. Och att min mamma överhuvudtaget håller ihop är helt fantastiskt.

För ett år sedan blev jag gravid med Kajsa. Utan att ha en tanke på det. Utan att ens veta om att det var något på gång.

Det blev så tydligt, ett liv för ett annat. Alla får inte plats. Jag trodde ju länge att det var en pojke vi väntade men när det blev en tjej så vill jag så gärna tro att det var för henne som mormor lämnade sin plats här på jorden. Jag vet inte om jag tvingar mejsjälv till det eller om jag verkligen ser Gretan i henne.

Jag hittar fortfarande mej med telefonen i handen och mormors nummer färdigt att ringa. Vissa dagar Micke är ledig är jag på väg att föreslå en tur för att hälsa på henne men hejdar mej. Det blir längre mellan gångerna men tanken finns där. Det är fortfarande så konstigt att hon är borta.

På något konstigt vis så går livet vidare. För oss alla. Även för mej fast jag egentligen inte har velat det. Jag har velat grävt ner mej vissa dagar. Jag har velat att det ska ha varit extra synd om mej. 

Men med tiden har det blivit mest bra dagar och min förtvivlan minskar något. Man förstår mer och mer med tiden. Sorgen och saknaden av min fantastiska mormor kommer alltid finnas där och det måste den få göra. Men det kan inte styra mitt liv. Jag måste få vara glad. Jag har så otroligt mycket att vara lycklig över.

Jag kommer alltid sörja att hon inte fått se Kajsa. Att hon inte får se mina barn och mina barns kusiner växa upp. Hon får inte se min bror gifta sej, hon får inte träffa min brors första stadiga flickvän. Eller vi får inte se när hon ser det. Hon är nog där, här och överallt. Jag är lycklig över att ha haft en fantastisk människa i mitt liv. Eller ja, i våra liv.

Min familj är min tröst

Minnet min glädje

Återseendet mitt hopp

Den dagen det är min tur, om väldigt länge hoppas jag, så hoppas jag att det är mormor som tar emot mej.

Jag kommer fortsätta sakna henne. Alltid! Men jag ska ägna mitt liv åt att försöka vara glad över det jag har. Jag har en fantastisk familj, mamma, pappa, bröder, friska barn, jobb, hus och vänner. Jag har en sambo som älskar mej som jag är. Vad som helst kan hända när som helst. Jag vill älska, umgås och njuta innan det är för sent.

 

Storebror

3 april 2011 14:44

Sorg är själviskt. Sorg är självupplevt. Ingen annans människas sorg är den andras lik. Vissa vill dela den. Vissa vill gå genom den själv. Sorgen kommer alltid ligga kvar men kommer mer dämpas och bytas till saknad och goda minnen. Mormor finns alltid med oss, liksom farfar och morfar.
Varje gång vi är upp så tänker jag att vi måste hälsa på mormor på vägen hem igen. Samma syndrom som din telefonsaknad....
Kram syster//M

Tessan

4 april 2011 09:26

Älskar er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här var inte igår och kommer antagligen inte bli imorgon heller!   Men måste bara.. Jag har varit hos tandläkaren... Igen.. Äntligen är den klar min krånglande tand. Men det är inte tanden det ska handla om. Utan han som lagat den.   Ma...

Kajsa 05,30: Nä, Morsan! Vi får ut så mycket som möjligt av den här dan va?! Vi går upp??!! Mamma: Ååå är det så? Vill du verkligen upp nu?? Ska vi inte sova liiite liiite till?? K: Nä, vi går upp! M: Ok men då går vi och sover i ok tid ikväll ...

Jag tror att vi har pratat om att skaffa ett eget bredband. Lång ointressant historia kort: Vilket mobilt bredband ska man ha? Som är billigt, snabbt och som FRAMFöRALLT INTE KRÅNGLAR!!!   Vad har ni?? ...

Hittade denna bild på mejsjälv på Facebook. Den gjorde mej glad för att jag var så himla duktig efter att jag fick Victor. Den gjorde mej desto mer ledsen för att jag är så himla långt därifrån nu. Usch så deprimerande. Den får mej att aldrig mer vil...