Jag och tjejerna på jobbet diskuterade fisar och varför vi tycker det är så extremt obehagligt att bajsa någon annanstans än hemma. Fiser de inför sina killar? De sa hur de gjorde men skriver det inte här. Jag fick också frågan: Fiser jag inför Micke?

Skämtar ni? Micke har sett rakt in i mitt öppnade underliv när jag födde Victor, jag bajsade ner mej när de drog med sugklockan, hans mamma har hittat min stafettpinne.. Jag har inget som är hemligt längre. Hemma hos oss är det en 10-0 seger varje gång man får bajsa med stängd dörr och inte Victor bredvid sej på papperskorgen ropandes på pappa att han också ska komma och titta!

JA. Jag fiser inför min kille.. Annars får jag ont i magen..

Konstigt att det redan är torsdag och jag ska bara jobba denna veckan sen har jag semester i tre. Det ska faktiskt bli superskönt, även fast jag gillar mitt jobb!

Jag är för tillfället väldigt less på allt pusslande. Jobb hit och dit, barnvakt var och varannan dag. Dåligt samvete över att fråga folk, dåligt samvete att det är andra än vi som hämtar på dagis. Jag vill kunna reda mejsjälv. Jag ska njuta i tre veckor över att inte behöva be om barnvakt! Jag ska njuta när jag går hem och är mammaledig. Det ska bli så skönt utan dessa tegelstenar på axlarna. Det är en himla tur att vi har ett litet nätverk runt oss av människor vi älskar och litar på. Vad skulle vi göra annars? Det är bara att göra det bästa av det, jobba och se glad ut och vara förbannat tacksam över alla människor som hjälper oss på ett eller annat vis! Det är underbara människor vi har runt oss!

Jag hoppas ni vet hur värdefulla ni är!!!