När jag skulle hämta Virre på dagis åkte jag längs sjön här. Först började massa bilar stanna för en ankmamma med massa ungar gick över vägen. Sen var det vägarbete längre fram så man fick köra sakta och det var kö åt båda hållen. Rätt var det var så var det redan kört. Jag körde ihop med en mötande bil. Visste inte vad jag skulle göra, men jag körde in till vägkanten fast det var jättetrångt. Folk blev säkert jätteirriterade men jag va ju alldeles skakis och visste inte om jag fick åka nånstans. Jag körde fram lite och väntade och den andra bilen kom tillbaka. Jag var livrädd att få världens utskällning av den som jag krockat med. -Det var ju inte meningen! Det klev ur en kvinna som kom och frågade hur jag mådde och jag måste nog erkänna att jag var skapligt chockad. Helt skakis och tårarna kom automatiskt. Det var bara backspeglarna som var trasiga på båda bilarna och vi alla mådde bra. Vi bytte nummer, men kom inte riktigt fram till vems fel det var. Hon var för nära och jag väjde inte som jag borde gjort och som alla andra bilar gjorde. Kommer faktiskt inte ihåg vad som hände alldeles innan. Jag höll inte på med mobilen och jag höll inte på med nåt annat. Vi körde sakta. -Hur kunde det bli såhär??

Ringde gråtandes till Micke och berättade vad som hänt. -Bli inte arg, var det första jag sa. Och det blev han inte. Inte alls. Bara rädd att jag inte va ok. Men det är jag. Rädd bara att det ska bli nå strul eller så av det..

Kvinnan ringde mej sen och frågade hur jag mådde. Hon var orolig eftersom hon hade sett på mej hur dåligt jag mådde alldeles efter. Det va snällt. Vi kom fortfarande inte fram till vems felet var. Men jag känner mej skyldig.. Å andra sidan, det gjorde hon oxå..

Ont i huvet nu och känner mej tung i kroppen.. Tyckte det här va riktigt otäckt, tänk dom som krockar i full fart mitt på varann..

Hehe! Jag gillar överraskningar men undrar hur man skulle reagera..

Stackarn..

Faktiskt att hon borde ha vunnit istället. Kanske är en dålig eller töntig låt men jag tycker den är bra ändå!