Lillkillen har lärt sej somna själv, skönt! Fast han har nog kunnat det tidigare bara att vi inte varit redo att ta matchen! Men häromdagen körde vi. Puh, 45 minuter tog det, han var faktiskt inte lessen hela tiden, han grät sej inte till sömns. Men jag undrar hur många kilometer han har bökat runt i sängen dessa gånger han har fått somna själv. Knöl-olle! På Bvc sa hon att det är nu de har separationsångest och inte vill vara själva, men jag tror faktiskt att han har varit mest envis faktiskt. Han verkar ju sova bättre nu när han får somna som han vill och inte bli buren på i sömnen. Hoppas detta håller i sej för min rygg börjar bli trött. Känner mej som en banan på kvällarna. Funkar det bra nu på kvällarna så blir det eget rum efter helgen.

Är separationsångesten något vi inbillar oss eller finns den faktiskt där? Det är ju alltid svårt att säga Hejdå, men i grund och botten vet man ju oftast att man snart får ses igen, om det inte är specialfall. Vissa människor vill man ju ha nära hela tiden, vissa inte.  Vissa VERKLIGEN inte.

I helgen nu kommer äntligen Farmor o Farfar! Kul ska det bli och kul för dom att få se Lillen! Undrar om vi får hålla hårt i honom på söndag så han inte blir med upp till Idre. Tänk att vi har så många som tycker så mycket om våran lilla Plutt! Det är så skönt! Till och med granntanten frågade på fullt allvar om hon kunde få låna honom och gå ut och gå med vagnen någon dag. Men där var jag nog tvungen att dra i bromsen. Så länge jag o M har möjlighet och kan ta hand om honom så gör vi det i största utsträckning även om vi tränar lite smått på att lämna honom hos mormor nån gång. Ikväll tex kommer mormor hit och vi ska få gå ut på Harrys och titta på fotboll och äta lite gott! Ska bli himla trevligt och det var verkligen länge sen vi gjorde nåt sånt tillsammans utan barn. Ja det blir ju fler med, men grundtanken är ju att VI gör något iallafall. Jag har tillochmed köpt en Sverigetröja dagen till ära! Nu jäklar vinner ni ikväll Team Zlatan!