Grattis Älskade Magdis, Pappa Johan och Fina Storasyster Alva!!  Välkommen till världen Lilla Lillebror Måns!

Igår var det den stora dagen. Virre skulle klippa sej. Som vi har tjatat. Han hade inte klippt sej sen före midsommar förra året. Vi gjorde ett försök i oktober också med det gick inte då han fick nån form av panik och det inte gick att fullfölja.

Nu har jag och Micke ansat luggen på honom och lite bak i nacken men ärligt talat, han har sett för taskig ut i håret alldeles för länge.

Igår kom snälla frissan hem till oss och vi sa att han skulle bli klippt No Matter What! Och ja, han var helt med på det. Till en början...

Det gick bra ända tills håret började falla ner på honom. In under t-shirten, i nacken , i ansiktet. Då kom paniken igen. Det funkade en liten stund att göra det roligt med borsten som man borstar bort hår med. Vi tog fruktrast. Efter det var han med igen. Tills håret började falla. Speciellt i ansiktet. Jag satt och höll för men det fastnade i alla fall i hans tårfyllda ansikte. Stackarn...

-Det är bara liiite liiiiite till kvar nu, Victor!

-Du är sååå duktig!

Han skrek och ålade sej som en mask på en metkrok.

Jag hade inget annat val än att sätta honom i mitt knä och hålla i honom tills vi var någotsånär klara.

Hon hade velat klippa lite till uppepå och lite till runt öronen men vi var nöjda så. Jag hade inte hjärta att utsätta honom för mer obehag.

Tänk att ett sånt litet huvud kan ta så lång tid att klippa och kan medföra sånt obehag och en sån kamp.

Så. Nu är det gjort! Nu behöver vi inte funder mer på det på länge. Och nästa gång är han ännu större och det kanske går enklare igen. Hoppas på det!

Det blev ganska mycket kortare och det fanns ju en riktig snygging där under allt hår!

Är han inte snygg så säg?! Min underbara!   

Jag var till tandläkaren häromdagen. Det var ingen kul historia varken för mej eller min plånbok. Jag har gått med en trasig tand så länge att den behöver rotfyllas och lagas ordentligt. Nu första gången gick det inte att laga på en gång då infektionen var stor så jag fick lov att få lite smärtstillande och infektionsdämpande i den och nästa gång står alltså stora borren och väntar. Tror att jag ska ta en springnota när jag drar därifrån men risken att jag åker dit är stor då jag kommer oropsa på att vara fullpumpad med bedövning från sekund 1.

När man kommer över 3000 i kostnad så står tydligen försäkringskassan för hälften av resten (Hallelluja) men det kommer svida ändå. Vilket också (förutom en jävligt lång graviditet) har varit den bidragande orsaken till att jag inte gått dit på så länge. Sen är det ju faktiskt inte så trevligt heller även om min ångest är värre alldeles innan jag lägger mej i stolen. Jag är alltid så nervös så jag håller på å kräks.

Jag skäms när jag har hål i tänderna. Även fast jag har haft väldigt sparsamt med hål i mitt liv så tycker jag att det är genant. Jag vill inte ha någon uppläxning av tandläkaren. Jag vet vad jag har gjort för fel. Jag har stoppat godis och socker i munnen från morgon till kväll under båda mina graviditeter och jag borde ha gått på regelbundna kontroller som duktiga människor gör men ja, den smällen får jag ta nu. Jag behöver inte höra det mer.

Det enda jag vill veta av tandläkaren är

*Vad är fel?

*Vad kan du göra åt det?

*Vad kommer det kosta?

PUNKT!

Det enda goda som denna trasiga tand har fört med sej är att Virre har fått se den och att han numer är ännu mer rädd för Tandtrollen. Vilket är jättebra. Jättebra, men jättedyrt.

Detta gör nu att jag är superdupersnål.

Behöver jag verkligen gardinerna jag köpte? Jeansen? Jag har ju öppet köp kvar på dem.. Har jag nåt jag kan sälja? Nu ska vi äta ur frysen..

Jag är inte utan pengar.. Men jag är livrädd för att bli..

När min duktiga kille har lagat datorn står det stilla i huvet vilka sidor jag brukar läsa och vad jag egentligen ska ha internet till..