I lördags var det dagen D! Dagen jag sett fram emot så länge! En av mina vänner gifte sej och jag började dagen med att åka till frissan och bli fin i håret! Blev jättebra! Var hemma hos mamma och gjorde oss iordning jag o M. Å va snygg han va! Grrr...

Jättefint i kyrkan, de var så vackra båda två! Dom strålade som två solar!

Vidare iväg till festen som började jättebra, god mat, trevligt folk och allt var nöjda! Trevliga tal, inga såna där tråkiga som man sover sej igenom, utan alla verkade ganska genomtänkta och det gick inte att missa att brudparet verkligen är omtyckta! Efter maten blev det dans. Och där är tyvärr det mesta svart för mej! POFF, Va fan hände!? Tyckte inte jag drack såå mycket. Kommer inte ihåg så mycket alls faktiskt. PINSAMT! M såg hur dålig jag blev och ringde efter skjuts på en gång, TACK! Tror att jag åkte hem innan jag ställde till med någon skandal eller skämde ut mej totalt, är det någon som vet motsatsen så får ni gärna tiga om det, och låta mej tro i min lilla värld att jag åkte hem innan, inte efter skandalen.

Gratis sprit är tydligen livsfarligt, ialla fall om man dricker sällan eller har ätit dåligt plus att man har mens. Det va en sån där otäck fylla, drack bara vin men det blev en riktig spritfylla. Hade jag inte varit i ett slutet sällskap hade jag faktiskt nästan misstänkt att någon lagt nåt i mitt glas, allvarligt.. I allafall var jag jättebesviken redan på natten. Vägrade åka bilen hela vägen hem och gick sista biten, kom hem till mamma, slängde av mej klänningen, skor, drog ur löshåret, slängde mina smycken, skrek och svor i bara bh och ett par minimala stringtrosor dagen till ära. Mamma undrade om jag o M va osams men det va vi ju absolut inte, den enda jag var osams med var mejsjälv.

När jag vaknade på morgonen tänkte jag, fan jag måste ur med löshåret men det va redan borta. Jag har inte ett minne av att jag gjort nåt av detta på natten. Hade så dåligt samvete av att jag inte sagt tack o hej innan vi åkte, det hör ju för fan till vanligt folkhyfs att man gör. Ringde till bruden, som bara skrattade för jag hade ju gått in enbart för att tacka och tala om att jag var tvungen att åka. Helt jävla svart är det! -PINSAMT!

Men i alla fall, jag hade supertrevligt innan allt tråkigt hände, och TACK Ingrid och Jens för att vi fick komma och dela er dag! Hoppas ni får det trevligt på er bröllopsresa!

På söndagen blev det mest lugnt sen. Lite chips o cola, borde verkligen ha varit brakbakis men va upp vid 9.30 ungefär. Sov en stund på eftermiddagen, åt lite mammas köttbullar, sen hände det STORA!!

Victor tog sina första steg!!! Han kan gå!! Har jag förtjänat att se nåt så underbart efter mitt misslyckande kvällen innan?? Han släppte taget och gick mot leksaken jag höll framför honom. Först blev det två små steg innan han satte sej. Sen började han hos mamma och gick mot mej! Mamma räknade till 17 steg! Vi skrattade och hejade på honom så han undrade nog om vi var tokiga. Jag blev så stolt så tårarna rann! Min lilla kille! Tror att M var ganska rörd också, stolt i alla fall! Och mormor fick ju se också som tack för barnvakten! Sen gick han några steg åt gången ett par gånger till. På fredag blir han 9 månader! Igår och idag har han inte varit så pigg på att gå, verkar lite feg. Men vi ska inte stressa eller pressa honom, han är ju så liten, vi har all tid i världen på oss! Men håll med om att han är duktig!

I lördags fyllde även min bästa vän Åsa 18 (29) år! Har knappt hunnit gratulera henne så jag gör det här! Lägger upp den finaste bilden jag har på henne ;-) (om det funkar denna gången) Grattis kompis!!

Hokus Pokus!

Borta!!

Lillen va jättelessen innan han somnade.. Jag vill inte somna lessen så varför låter jag honom göra det? Jaja, det är väl så det är att ha barn har jag förstått, men det känns inte hundra bra..

Jag har iaf tagit mej i kragen och fått lite rutiner i vår vardag och han verkar må bra av det, fått ordning på maten och allt, skönt. Gud va jag tjatar om sömn och Liten, det existerar ju faktiskt mer saker än så.. Eller?

På lördag gifter sej en av mina vänner så vi ska få gå på bröllop! Kul! Jag har köpt en jättefin klänning ju och nu skulle min frissa kolla så hon kanske har tid att göra mej lite fin i håret :-) Ska bli kul att träffa alla kompisar som ska dit och I kommer vara världens finaste och antagligen dagens lyckligaste brud!

På torsdag ska jag på Ikea, kul! Har skrivit en liten lista på vad som ska med hem, det viktigaste är en brödbox av nån konstig anledning. Har blivit helt besatt av att jag måste ha en brödbox! Överallt kollar jag om det finns, säkert en helt onödig grej och de flesta som har en använder den säkert inte.

Nu ska jag spela poker, spelade en nyss men kom bara tvåa.. Jag hatar att förlora så jag måste ju pröva igen!

En av mina absolut närmaste vänner har det väldigt jobbigt.. Vad ska man säja, vad kan man göra?? Känner mej liten och kan inte hjälpa till. Vet att jag kan komma till att behöva gå igenom precis samma sak om jag har otur..

Skulle vilja ta det fula och kasta i soporna, bränna det och gräva ner, långt ner där det aldrig kan komma upp igen, men jag kan inte. Jag kan bara finnas, lyssna och försöka trösta och det tänker jag göra. Och precis det vet jag att Hon gör för mig om och när jag står i samma situation.

-För det är det riktiga vänner gör.. Även när livet inte alltid är roligt..

Lillen sover nu i eget rum på nätterna, somnar själv på kvällen. Han har verkligen varit superduktig och jag behöver inte längre gå å bära honom tills han somnar - skönt! Han verkar inte ha någon separationsångest, va skönt säger alla... -Men jag då? Visst min rygg tackar o bockar, jag har tid att sitta i soffan på kvällen, men ändå. vad hände? Jag somnar inte längre till ljudet av hans andetag, jag hör inte om han knölar.. JAG VILL HÖRA HONOM! Jag kan ha sänglampan på och ligga och läsa, vi kan ligga och prata innan vi somnar. Men jag kan ha det mörkt, jag kan läsa i soffan, jag behöver inte prata, jag kan säja godnatt till M utanför sovrummet.. Det värsta OCH det bästa är att V verkar sova super ensam, hör inte ett knyst av honom och han vaknar bara en gång per natt för att äta, sen stänger han sina blå igen för att gå tillbaka till drömmarnas värld.

Det känns lite som att en av mina viktigaste funktioner som mamma inte behövs längre. Zipp, poff, borta! Det har ju varit lite av mitt signum att bära. Bära, bära och bära. Det har varit våran grej liksom. "Just ja, du bär ju honom.." Och nu då? Vad ska jag göra nu...?

V sover, jag har surfat lite, spelat lite poker och bara tagit det lugnt. Lillen verka jättetrött, vi har varit på Barnens hus i borlänge och köpt en ny bilstol åt honom, han börjar växa ur den vi har. Fast jag åkte egentligen dit för o köpa lådlås och en snuttefilt. Blev ingen snuttefilt men låsen hittade jag. V var trött redan när vi åkte till blge men somnade aldrig. På vägen hem tänkte jag att han skulle sova men det tyckte inte han, han storgrät hela vägen hem så när jag fick hur honom ur bilen så hulkade han sådär eländigt som bara jättelessna barn gör. Min lilla vän, vi gjorde en flaska välling och sen somnade han på en gång, har sovit i snart 2 timmar. Idag tänkte jag flytta in hans säng i V-rummet. Jobbigt.. Få se om jag kan flirta upp hyllan på väggen först bara så det känns "färdigt".

Ingen Cola idag.. Suck... Vi ska försöka äta lite GI riktig mat framöver, och det betyder ju ABSOLUT ingen Cola, inte ens light! Herre jösses, men det är väl bara första dagarna som är riktigt jobbiga va?! JAG VILL HA MIN COLA!! Men nu är det bara knappt två veckor kvar tills vi ska å bröllop och jag har ju en klänning som jag måste komma i. Eller ja, jag kommer i den men den får ju inte bli för liten tills dess, midsommar har ju inte direkt gått i viktväktarnas tecken.. Tycker om klänningen förresten, svart och vit, jättefin. Kom in i butiken och fick nästan lov o ge upp letningen på en gång eftersom det inte fanns någon i stl L kvar, men jag tänkte att jag provar M, så gissa om jag blev förvånad när klänningen jag hade i påsen på väg ut ur butiken va en SMALL! Fatta, SMALL!!!! Jag har aldrig haft SMALL förut! Jag tänker inte ens tänka tanken på att de kanske var stora i storlekarna, för jag tänker bara suga in detta och njuta! Jag köpte en SMALL.. "Vad har du för storlek på din klänning??" -SMALL! och om jag vill sälja den på Tradera nån gång, - Svart/vit festklänning stl SMALL säljes! Haha nädå, nu ska jag ge mej för jag fick ju ändå lov o köpa L  på tunikan på Gina, så det går på ett ut. Ska klippa bort lappen i den tror jag..

Borde gå ut och plantera lite blommor som jag fick av svärmor och svärmormor igår, men nu började det ju ösregna! Ska bli lite fint i rabatten kanske. Kul! Min vän Å är så duktig där hon håller på hemma med massa blommor och lägger ut bilder på sin blogg men jag törs nog inte göra lika för hennes är myyycket finare alltid.. Jag ska däremot lägga ut en bild på Lillens rum när det är klart, för därinne kommer det att bli fint!

Men huvva, hur ska jag kunna sova utan att få somna till ljudet av hans andetag? -Hur gör man?

Tomt blev det, och tyst, nästan för tyst. Har haft farfar och farmor här i helgen och igår kom även faster och Fredrik. Fullt hus (eller ja, lgh) vi fikade, åt och bara umgicks, trevligt. Men nu är det tomt och tyst och allt återgår till det vanliga. V är helt slut, sover som en stock, jag sitter här, lyssnar på musik, spelar poker har friidrott på teven. M jobbar en stund till. Ska dammsuga lite sen, kanske åka o handla lite.

Då var midsommar förbi, vad tiden går. Om två veckor ska vi på bröllop, i augusti ska vi till norge på kusinträff. Det är väl det enda vi har inplanerat.. Nej nej nej!! Kom precis på.. Inflyttningsfest hos min bästa! Haha, FEST!! Pinks, cider och maassa skitsnack! lite Grönwalls kanske, lite åka skidor o spark! Hihi!!

Lille V tar sina kliv in i världen, nu kan han stå själv, fast han är lite feg, men det märks att han tycker det blir roligare o roligare. Snart kan han nog gå våran lilla plutt! Å den lilla tanden han har fått uppe blir längre så den syns när han skrattar, men den andra har inte ens ploppat än, ser lite roligt ut faktiskt.

Nu ska jag dra mej inåt sovrummet o se om det finns nån gosplutt som tänker vakna så jag får mysa lite, kan ju peta lite på honom kanske..

Och Å... Jag lusläser din blogg, jag anstränger mej med texten så mycket jag bara kan :-) Hihi!

Lugnet före stormen brukar det heta, men stormen före lugnet då? Stormen ebbar ut, till en bris som till sist lägger sej helt och solen kan skina hela tiden. Lugn och ro, det luktar gott, smakar bra i munnen. Säg att det är sant bara...